chr:b: 2005-11

onsdag, november 30, 2005

imorgon 17:42

... en vecka i mockba.

på återseende.

lördag, november 26, 2005

koder

vi har koder till allt; logga in dig här, knäpp koden för att lyfta pengar eller för att betala den här räkningen.

just imorse fick jag höra att svärmor och -far hade problem med en kappsäck vi lånat dem. Väl hemma från resan öppnades inte kappsäcken längre; nummerkodslåset hade gått igen. koden min kära hustru kunde ge hjälpte inte. typiskt.

även i vardagen besitter vi koder till det mesta; en viss blick av henne och jag förstår vad det menar (hämta socker, tack) eller hundens ylande vid ytterdörren.

det är ett tråkigt och upptrampat spår det här men min personliga åsikt är att koderna är oerhört intressanta. tydligen också hos "stora massan" för vad annat kan da vinci-kodens succé bero på?

en kod som öppnar betyder också att en kod är en port till en hemlighet. vi hör till en viss liten krets när vi kan öppna kappsäcken. hur spännande är inte det då? eller när vi löser sudoku i tidningen, vilken glädje att sätta in de sista 1-2-3-4-5-6-7-8-9 i en ruta.

sånt funderade jag imorse när frun gick till omtent och ringde om svärmors och -fars dilemma efter resan.

torsdag, november 24, 2005

because its a war going on out there ...

alla skrev om det. alla. dom som inte skriver dom berättade historien. men alla berättade storyn. vaddå? nå den där kampanjen med affischerna som uppmanade folk att sälja sin hund som päls. det hela visade sig ju sen bara vara en kampanj för en bok om sk guerilla-marketing.

men alla som berättade storyn missade pointen enligt mig och blev blott instrument. men instrument precis så som budskapets sändare hade önskat; dom berättade storyn.

jag hörde inte eller läste en enda direkt kritisk juttu om den kampanjen. kritiska var alla till fake-kampanjen. man fick ta del av upprörda hundägare som tycker det hela var smaklöst. jo det var det kanske men NI MISSAR POÄNGEN, för fnn.

poängen med hela affisch-kampanjen var ju att få media att berätta storyn - att det finns en bok som handlar om just den sorts marknadsföring som användes; sissi-markkinointi (som det heter på finska, är väl även bokens titel).

och nu funderar jag - vad var det egentligen som hände? och hur billigt har det inte varit att printta ett par hundra A4:or och dela ut dom på välvalda områden?

dom skapade ju en storm i media med blott några hundra euro. målet, så som jag ser det, måste ju ha varit att skapa publicitet för boken. ok, den fick rätt negativ publicitet bland stora massan men stora massan är knappast målgruppen för boken. och det är just där som den här kampanjen har lyckats: de marknadsförare, folket som jobbar med publicitet och sånt, dom läste helt säkert också storyn. alltså fick också BOKENS RIKTIGA MÅLGRUPP veta om att boken finns till. dom människor som förlaget vill att skall köpa boken, vet nu om att boken finns.

PUNKT. end of discussion. kampanjen blev troligtvis en ofattbar succé. tror jag.

men men -- ett samhälle som inför dylika tekniker i marknadsföringen av produkter behöver också likadana metoder av konsumenten. alltså presenterar jag motdraget; guerilla-konsumering. ta som exempel boken: istället för att köpa den för nästan 50 euro (om jag minns rätt), gå in till närmaste bokhandel (inte bibliotek, det är sååå 1980-tal...) på din nästa lunch-paus och läs ett kapitel om dagen. eller nästa gång du är lite snål på en knackkorv (vilket händer ofta för hundägare som jag, som matar / mutar hunden med knackkorv) så är det väl bara att traska in till närmaste butik, sprätta upp ett paket Popsi och smälla i sig en korv eller två. eller nästa gång jag har fest hemma, med mat och allt liksom, så ser jag till att vi äter i god tid, så alla gäster med mig i spetsen kan gå till samma butik och äta tex en burk persikor som efterrätt. idén kan utvecklas hur långt som helst. det finns ju nu helt tydligt ett behov av guerillas - because its a war going on out there ....

ps endlich habe ich der foto-blogg des mich´s upp-datiert. bitte guckt da! ds

tisdag, november 22, 2005

posies - ett dygn senare

som jag skrev i min late night rapport - posies råkka fett igår på tavastia.

lyssnar på nya skivan, som köptes med dedikering till frugan + ken´s autograf och diggar. är trött. men belåten. musiken på skivan är lugnare dock med bibehållen stämning av lätt aggressivitet. en aggressivitet som syntes extra bra på giget igår. dom spela tidvis som någon sorts grungeband; rått och obarmhärtigt. alltid ändå med sin personliga stil. vackra stämmor och en värdefull glimt i ögat. allvarliga texter avrundade med små vitser till publiken. toppen.

men nu är jag trött. det blev ju trots allt bara 5 timmar sömn. och tänka sig att idag på jobbet gick jag med på att snacka allvar med chefen, "kehityskeskustelu". det blir ändringar, det är väl allt jag kan säga i detta skede.

late nite report

kom precis hem från posies på tavastia - dom spela från halv elva till halv två!

jävla-bra!

dom spelade allt - setets första fem låter 2 ggr; pga att dom spelade in en live-dvd på tavastia ikväll och första gången hade dom lite problem med gitarrerna :D

fick världens gig. min hustru fick bandets nyaste cd, signerad av ken stringfellow och sen hittade jag ännu ett plektra (av de tiotals dom slängde ut i publiken med jämna mellanrum).
god natt.

måndag, november 21, 2005

NEJ NEJ NEJ

lördag: trevlig hemmafest. födelsedag med ett överfyllt buffétbord. någon berättar att denna någons bror eller whatever jobbar på nattklubben i stan. vi kan alla åka dit, komma gratis in och förbi kön och hela alltihopa.

jojo, vi åker dit, allesammans.

tre taxin kör oss in till stan. till nattklubben. kommer inte direkt förbi kön. nå, VIP-kön duger. väntar en stund och sen - jaa! inne på N_attklubben.

lite trångt är första känslan men verkar vara rätt stort. får inte rockarna i nedre garderoben, blir hänvisade till andra våningen. ok.

halvvägs i trappan märks det. det är fullt. och inte bara fullt som på nattklubb utan fullt som längst framme på en boy-band-konsert. fullt. trångt. fullt som bara den.

får rockarna i garderoben. trängsel. eländig musik. usel musik. som gissat. men trångt. och glassplitter och torkade spyor. någon faller handlöst i trappan och slocknar. hon är kanske 16. en dörrvakt lyfter upp henne på sina stora axlar och bär ner tjejen. en stund senare har hon smitit och kommer uppvinglande, med vakten hack i häl. vakten skriker i sin walkie-talkie: ta fast tjejen, hon är helt för full. som om hon var enda ...

jag trodde jag var open-minded och sådär. men ack och ve. även inom mig bor det en liten österbottnisk frikyrklig dubbelmoralisk besserwisser.

gå inte till stockholm.

nå, ikväll får jag gå till gamla goda tavastia och titta på the posies. nice.

EDIT: knasigt att rekommendera att INTE gå till stockholm på en blågg som heter "road-2-stockholm ... och just det; gå inte, jag repeterar inte varken på nattklubbens hemsida eller in på själva nattklubben. vill inte på något sätt ge mera trafik på deras sajt eller i deras kvällskassa. INTE!

lördag, november 12, 2005

läste tidning här om dan

i HS läste jag följande mening som blev och spöka i mitt huvud:

"Rakkauden vastakohta ei ole viha vaan välinpitämättömyys."

goddam - right on the money.
(det var visst på en av hs-bloggarna denna mening hade postats ursprunligen, om man nu kan säga att en tidning sen också "postar" meningar i själva fysiska blaskan ...)

weekend - endlich. tre hela dagar ledigt, första ggn på typ en månad. har jobbat alltför mycket den senaste tiden, vilket väl även min lilla familj fått erfara, dels genom min frånvaro dels genom mitt lätt stressade humör.

chr:b