torsdag, november 24, 2005

because its a war going on out there ...

alla skrev om det. alla. dom som inte skriver dom berättade historien. men alla berättade storyn. vaddå? nå den där kampanjen med affischerna som uppmanade folk att sälja sin hund som päls. det hela visade sig ju sen bara vara en kampanj för en bok om sk guerilla-marketing.

men alla som berättade storyn missade pointen enligt mig och blev blott instrument. men instrument precis så som budskapets sändare hade önskat; dom berättade storyn.

jag hörde inte eller läste en enda direkt kritisk juttu om den kampanjen. kritiska var alla till fake-kampanjen. man fick ta del av upprörda hundägare som tycker det hela var smaklöst. jo det var det kanske men NI MISSAR POÄNGEN, för fnn.

poängen med hela affisch-kampanjen var ju att få media att berätta storyn - att det finns en bok som handlar om just den sorts marknadsföring som användes; sissi-markkinointi (som det heter på finska, är väl även bokens titel).

och nu funderar jag - vad var det egentligen som hände? och hur billigt har det inte varit att printta ett par hundra A4:or och dela ut dom på välvalda områden?

dom skapade ju en storm i media med blott några hundra euro. målet, så som jag ser det, måste ju ha varit att skapa publicitet för boken. ok, den fick rätt negativ publicitet bland stora massan men stora massan är knappast målgruppen för boken. och det är just där som den här kampanjen har lyckats: de marknadsförare, folket som jobbar med publicitet och sånt, dom läste helt säkert också storyn. alltså fick också BOKENS RIKTIGA MÅLGRUPP veta om att boken finns till. dom människor som förlaget vill att skall köpa boken, vet nu om att boken finns.

PUNKT. end of discussion. kampanjen blev troligtvis en ofattbar succé. tror jag.

men men -- ett samhälle som inför dylika tekniker i marknadsföringen av produkter behöver också likadana metoder av konsumenten. alltså presenterar jag motdraget; guerilla-konsumering. ta som exempel boken: istället för att köpa den för nästan 50 euro (om jag minns rätt), gå in till närmaste bokhandel (inte bibliotek, det är sååå 1980-tal...) på din nästa lunch-paus och läs ett kapitel om dagen. eller nästa gång du är lite snål på en knackkorv (vilket händer ofta för hundägare som jag, som matar / mutar hunden med knackkorv) så är det väl bara att traska in till närmaste butik, sprätta upp ett paket Popsi och smälla i sig en korv eller två. eller nästa gång jag har fest hemma, med mat och allt liksom, så ser jag till att vi äter i god tid, så alla gäster med mig i spetsen kan gå till samma butik och äta tex en burk persikor som efterrätt. idén kan utvecklas hur långt som helst. det finns ju nu helt tydligt ett behov av guerillas - because its a war going on out there ....

ps endlich habe ich der foto-blogg des mich´s upp-datiert. bitte guckt da! ds