några veckor igen ...
det var visst ett par veckor sen sist jag blågga.
nå, vad har hänt? jag har sett cardigans, svärjes gåva till poppen, varit ledig, fått flunssa (inte fågel), blivit lovad en ny MAC på jobbet, ute på öl m gamla vänner och sitter för tillfället och köar till kampens bowling över telefon.
varför köa när man kan boka online? well, för att boka online måste man vara sampo eller nordea-kund, vilket jag inte är ...
jo just det, sen har jag dragit genom svenskfinland som en storm med mitt art-projekt; yellow snow. mer om det när jag har min website för grejen uppe. fortsättning följer.
hur mycket står man ut med?
kollade halvt i misstag på eurovisions-uttagningens slut just på tv.
det blev klart att
lordi kommer att representera finland i
eurovision song contest. vad fnn kan man säga till det?
jag börjar på allvar fundera på att packa mitt pick-å-pack och flytta från detta tondöva land. inte vet jag nu om någon
tomi metsäketo eller
marita taavitsainen skulle ha varit bättre … eller jo, jag vet nog för fnn. voi prkle … som om tex vårt kära västra grannland inte skulle skratta åt oss från förut? os-silver. dom lyckades fixa fågel-flunssan före oss, typiskt av dom trend-pellena. och nu lägger vi själva till lordi utanpå allt detta. skamfull vår.
nåjo. jag röstade inte. men känner nog all rätt att klaga. vinner lordi så tappar jag hoppet för europa och börjar planera flytt till en annan världsdel.
australien lär vara rätt varmt och behagligt så här års.
da new shit
fick för en tid sen för mig att jag skall lyssna mera på hiphop. well, sagt å gjort.
så jag har lyssnat på
bassoradio.com på jobbet, the streets på min mp3:a. och jag är nog övertygad. mer och mer.
övertygad om att hiphop är da new shit.
ok? så vad annat är nytt? jo jag vet. det är ingen nyhet för någon. men lite nog för mig. kom imorse att tänka på hur jazzen någon gång i tiden var om inte revolutionärt så i alla fall rebelliskt. något som tuffa killarna lyssnade på. men sakta och säkert blev jazzen salongsdugliga. de tuffa killarna blev äldre, blev en del av samhället. och förstås tog de med sig sin musik; jazzen.
samma hände ju sen lite senare i förra seklet med rocken. rebellisk och farlig. men, anser jag, sakta och säkert har rock blivit salongsduglig.
nu, eller rättare sagt i morse i metron, tänkte jag att hiphoppen har tagit över. kanske t.o.m så mycket att den också börjar sakta bli salongsduglig. viss hiphop har fortfarande det rebelliska elementet i sig samtidigt som p-diddy och liknande figurer använt sin makt inom businessen att göra mer business. vilket ju i praktiken betyder att man skall sälja till stora massan.
övertyga stora massan att det här är "da new shit".
och rocken är mer eller mindre salongsduglig. det har kommit nya aktörer med helt fräscha idéer men ingen har gjort någon större revolution inom genren, snarare uppfunnit hjulet pånytt, tycker jag. rocken är död – so what? det rebelliska som var rock har försvunnit. och nu händer det samma sakta och säkert med hiphop:n – ja, till och med lite snabbare med hiphopen. för musiken följer ju samhällets gång och ser man på tiden efter kriget till rappens födsel (räknar från grandmaster flash) ca 1980 och tiden 1980–2006 så tycker jag att samhället och dess funktioner ändrats under båda tidsperioderna lika mycket. de senaste tjugofem åren har kommunikation – jepp, klicheerna läggs till en efter en som om det var en maskin – totalt förändrat allt.
vilket man ju nog märker speciellt då man pratar med a) föräldrar, de som var barn på 40- och 50-talet eller med b) yngre, dom som är "gjorda" med
glenn medeiros sjungande i bakgrunden …
tänkte jag i metron i morse, medan jag lyssnade på cypress hill.
re-sign
ett par månader med mac och jag börjar igen fundera på en re-design av chrib :: road-2-stockholm.
vår i luften eller bara igen en vilja att försöka få mig att hålla igång blåggen? säkert båda och sen förstås det att min senaste "re-design" egentligen mera var misstag än allvar. å så lämnade jag allt bara kvar. hmm ...
ja och maccen, hur kommer den in i bilden? nå alla som någonsin switchat pc ->mac eller en bordsmaskin->bärbar känner säkert igen känslan. allt man gör med denna dator är fräscht och kool, med ett versalt K, alltså Kool. per definition. ingen fråga om saken.
sen har ju livet här i östra-helsingfors börjat hitta sina små rutiner och jag har märkt att datorn är i gång allt oftare, jmfrt m tölö och bordsmaskin-tiden.
borde få in en ny tidsberäkning på blåggen; FM och EM. ni kan säkert själva förstå vad förkortningarna betyder. och jag märker att jag håller på att bli en levande förespråkare för Maccen. hail the gospel!
