en cynisk människa bryts
jag anser mig som rätt cynisk. jag blir inte "oj" och "voj-voj" när jag möter småbarn eller hundvalpar. ändå kunde jag inte låta bli att bli aningen "oj" och "voj-voj" imorse när jag stod och väntade på spårvagnen till jobbet.till hållplatsen kom en 3:a och ut steg en ung pojke, kanske 7 år. Han var utklädd, tydligen någon maskerad på skolan. Han hade en gloria av folie, skäggstubb tecknat i ansiktet och under rocken någon sorts änglaskrud som såg ut som en kjol nu eftersom endast nedredelen av skruden syntes.
"oj & voj-voj, så sött" tänkte jag.
efter att jag stirrat på killen några sekunder, log han mot mig och drog fram en leksakscigarett och gick "rökande" på den vidare. jag förblev stum, förvånad och häpnad. över synen och över min egen reaktion.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home